Eventuella konsekvenser vid ett PFAS-förbud

 
Den största utsläppskällan av PFAS som identifierats i Sverige är från användning av brandskum vid brandövningsplatser. Foto: Senior Airman Brett Clashman, U.S. Air Force   

Inom EU diskuteras det att införa ett generellt förbud mot att användning av PFAS. Bakgrunden är att alla PFAS-ämnen är extremt svårnedbrytbara, i sig eller som nedbrytningsprodukter, och stannar därför kvar i miljön. Vissa typer av PFAS är bevisat bioackumulerande och toxiska. Gemensamt för alla PFAS är deras förmåga att spridas långväga via luft och vatten. Ett generellt förbud mot alla PFAS-ämnen skulle troligen ge en stor inverkan på många områden, inte minst ytbehandling.

Nätutgåvan av den tyska tidningen Magazin für Oberflächentechnik (MO) ger i en artikel exempel på vilka effekter ett sådant för förbud skulle få. Enligt tidningen har ämnesgruppen en mycket bred användning och ett förbud skulle ge betydande funktionella och ekonomiska nackdelar inom flera områden. Inom ytbehandlingsområdet används till exempel PFAS-material för beklädnad av kar och pumpar. I många fall skulle ett PFAS-förbud innebära betydligt mer underhållsarbete och kunna innebära en kortare livslängd för utrustningen. Dessutom är natriumhydroxid en biprodukt vid tillverkning av PFAS. MO bedömer att om tillverkningen av PFAS upphör eller kraftigt minskas så skulle priset på natriumhydroxid kunna stiga med upp till åtta gånger.

Under ZVO-Oberflächentagen i augusti i år uppstod en livlig diskussion mellan experter och publik som visade att PFAS-frågan engagerar många i Tyskland. EU-kommissionen har nyligen ändrat kurs i frågan om kromsyra och planerar begränsningar istället för tillstånd. På mötet sades det att ett sådant upplägg också skulle kunna vara en framkomlig väg för PFAS.